Ordet
"Adam" är inte namnet på en individ utan på en ras
eller grupp. Det var brukligt bland de forntida människorna att
på så sätt personifiera en hel ras eller grupp med ett enda
namn. Seden lever kvar i våra dagar, när man personifierar åtskilliga
millioner britter med "John Bull" etc. Dessa
"Adam" skickades ut från "lustgården", som
er bibel berättar men det var snarare ett försiktighetsmått
än ett "straff".
Eftersom era förfäder
stod i så nära kontakt med de äldsta raserna började de
snappa upp en hel del genom iakttagelser och genom tillfälliga
yttranden från sina rådgivare. Det fanns risk att de skulle lära
sig saker som det inte skulle vara så lämpligt för er att
veta på ett så tidigt stadium av sin utveckling, därför
skickades de ut i världen på egen hand.
Faktum är att vad som skedde skulle ha hänt förr eller senare
i vilket fall som helst. Det var en nödvändig fas i människornas
utveckling att skicka ut dem på egen hand när tiden var inne.
De kunde inte på något annat sätt läras att utnyttja sin
andliga och fysiska begåvning och utveckla sin praktiska förmåga.
Lägg framför allt märke till den del i er bibel, där Gud
Fader säger ; "se, denne man har blivit så som en av
oss". Eftersom gudomen alltid uppfattades som singularis
skulle detta tyda på att det här var frågan om en mycket
ringare varelse som talade till en grupp jämnlikar. Om någon
emellertid föredrar att tänka sig att den Oändlige
personligen skapade raserna på jorden kan jag inte disputera därom.
På ett sätt har de rätt. Emedan den oändlige är det enda
ursprunget till allting i universum, blir han, om vi vidgar
begreppet, också alltings skapare. Även om han måste använda
sig av världsliga medel för att fullborda skapandet.
Gudasönerna
Denna
förväxling av mellan den sanna gudomen och de äldsta raserna
kommer ofta till synes i bibeln och andra forntida skrifter.
Orsaken var uppenbarligen den mycket framstående vetenskapliga
och andliga begåvningen hos de äldsta raserna. Adam-människorna
kunde inte tillnärmelsevis förstå dem och kom därför till
slutsatsen, att de nödvändigtvis måste vara övernaturliga
varelser. Eftersom detta gjorde dem mer villiga att lyda order
och instruktioner, fruktar jag, att de äldsta raserna förmodligen
inte gjorde någon större ansträngning att ta den villfarelsen
ur dem.
När Adam-sönerna blev mer avancerade, började de få en något
riktigare bild av sina rådgivare. I de senare delarna av bibeln
blir de "gudasöner", "profeter" och andra
mindre gudomliga varelser. De senare grekerna insåg att deras
"gudar" var varelser med exceptionell makt men att de
verkligen var dödliga och inte alltid så "fullkomliga".
"Väktarna"
stannade kvar på er planet i många tusen år. För er torde
detta verka vara en lång tid. Enligt vårt tidsbegrepp var det
snarare en kort intervall. Vi inte bara räknar vår livstid i
tusentals år utan bär också med oss våra mest betydande
minnen från det ena livet till det andra. Miljön på er planet
är inte gynnsam för vårt folk och därför lämnade "väktarna"
er planet så snart de ansåg att Adam-människorna i trygghet
kunde lämnas åt dem själva.
Redogörelser för hur de
lämnade jorden lämnas i många av era gamla urkunder fastän
ni nog har svårt att känna igen dem. Folk på den tiden visste
ingenting om vetenskap och var därför oförmögna att beskriva
det dem såg. Sedan dess har inte väktarna framträtt öppet
ibland er, även om det alltid har funnits några få av deras
farkoster någonstans på er himmel och ett visst antal "markobservatörer",
som levat ibland er.
De senare är nödvändiga, eftersom det finns vissa saker, som
bäst och bekvämast kan utföras genom personlig kontakt. De är
omsorgsfullt utvalda och skolade och i stånd att uppträda
fritt bland er utan risk för upptäckt.
"Nordmännen"
liksom alla de äldsta raserna har förmåga att ändra sitt
utseende på önskat sätt genom att använda de skapande
tankekrafterna. De kan sålunda uppträda som vilken ras som
helst, om de så önskar. I föreliggande fall är inte detta nödvändigt
eftersom vårt naturliga utseende har en mycket slående likhet
med era nordiska rasers, vilka för övrigt tog sitt namn ifrån
oss.
Vårt tidigare verksamhetsområde var den nordeuropeiska
kontinenten och folket där våra speciella skyddslingar. Längre
fram förekom rasblandning mellan väktarna och Adam-människorna
-"guds söner såg att människornas döttrar voro fagra,
och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i".
Denna uppgift, liksom andra i er bibel, syftar speciellt på området
i Främre Orienten som stod under övervakning av andra folk. I
allmänhet torde emellertid dessa uppgifter kunna hänföras såväl
till vårt eget område som till de andra folkens.
Edens
lustgård
De
äldsta raserna
Som
er bibel korrekt uppger (1 mos. 6:4) levde de äldsta raserna i
jorden, inte på den. Miljön på ytan var mycket ohälsosam
för dem. Edens lustgård låg naturligtvis också i jorden, och
"adamsönerna" skickades upp och ut på ytan. Första
boken om Adam och Eva berättar om deras första dag och natt
på jordytan och om deras bestörtning när solen gick ner och
deras skräck när den gick upp igen nästa morgon.
Allt detta tyder på att de var fullständigt obekanta med
förhållandena på ytan. Det fanns i verkligheten åtskilliga
"lustgårdar", eftersom var och en av de äldsta
raserna hade fått i uppdrag att befolka ett visst område. Det
rådde ett intimt samarbete mellan dessa grupper och ett
betydande utbyte av teknisk personal, emedan vissa grupper var
särskilt framstående på vissa områden. Över alla dessa
grupper fanns en samordnande ledare. Denne var av högre ras än
de äldsta men ändock en dödlig varelse. Viktiga beslut
fattades efter gemensamma rådslag och överenskommelser mellan
grupperna verkställdes vanligen samtidigt av dem alla.
De
bibliska redogörelserna behandlar i själva verket endast ett
av dessa områden: den hebreisk-grekisk-assyriska zonen. Det
torde emellertid med små variationer gälla för alla grupper
och områden. De olika adamraserna har olika tolkningar av dessa
första dagar. En del av deras upplysningar är faktiska, men
många måste tolkas som allegoriska då vad som skedde stod
över deras förstånd, som tecknade ned händelserna. Många av
dessa uppgifter har också förändras genom översättningar
och omarbetningar. Analyseras de emellertid med hänsyn till
dessa faktorer, visar det sig, att de i grund och botten är
detsamma.
Till
gudarnas avbild
Påståendet
att "gud skapade människan till sin avbild" är
riktigt både från materiell och andlig synpunkt. Eftersom det
verkliga, inre jaget är en del av den oändlige är det med
nödvändighet också hans avbild.
Var och en av de äldsta
raserna betraktade naturligtvis sina speciella rasegenskaper som
överlägsna och gjorde därför sina "adamsöner" så
lika sig själva som möjligt. Diverse inre olikheter var
nödvändiga men deras skapelser var, ytligt sett, helt lika dem
själva. Sålunda är också det yttre jaget också i sig själv
en avbild av "gudarnas" utseende.
De ursprungliga
livsformerna
De
ursprungliga adamssönerna utgjordes av en mängd livsformer med
låga vibrationer, både mänskliga och icke mänskliga från
många andra världar. Personer och djur tas ibland från er
planet på liknande sätt i syfte att befolka en annan ung
värld. Samtycke härtill erhålls alltid av sådana personer.
Syftet förklaras, och de tillåts fatta ett fullt frivilligt
beslut. De flesta av dem samtycker entusiastiskt. Om de inte
skulle göra det, utplånas varje minne av händelsen hos dem,
och de återsänds skadade i alla avseenden.
Det är nästan omöjligt att bedriva någon genealogisk
forskning rörande era nuvarande raser. Många tidigare
landområden existerar inte längre. Många nya har vuxit fram.
Under de därav följande stora folkvandringarna uppstod en
stark blandning av raserna. De flesta av de nuvarande raserna
på er planet är blandningar åtskilliga forntida folkslag.
Atlantis
Förutom
de raser, som faktiskt frambringades på er planet, fanns där
två andra grupper, som utvecklades någon annanstans och
flyttade över till er värld i stor utsträckning när
katastrof hotade deras egna planeter. Ni hade tidigare
ytterligare en måne som kallades "Azatlan", ehuru den
för en del var känd som "bal". På grund av vissa
bestämda naturlagar kom den så nära jorden att den slets i
stycken av de krafter, den kom i konflikt med. Fragmenten föll
till jorden i form av meteorer, och detta "eldregn"
har noterats i många av era forntida skrifter och legender. De
åtföljande störningarna ändrade även Lunas position och
gjorde dess yta delvis obeboelig.
Dessa händelser hade
förutsätts och de flesta av invånarna hade oskadade förts
till jorden före katastroferna. Atlantiderna bosatte sig på
den forna kontinenten atlantis, som fick sitt namn efter dem. De
behövde snart mera livsrum och spred sina kolonier över hela
medelhavsområdet. De utgör huvudinslaget i de nuvarande
folkslagen hos respektive nationer i denna del av världen.
Luninerna slog sig ner i centrala delar av Asien. Många av dem
omkom när vissa stora geologiska förändringar ägde rum på
detta område men de har satt sina spår i många asiatiska
folkslag.
De äldsta raserna tvingades till sitt underjordiska liv på
denna planet på grund an de radioaktiva utflödena från solen
mot jordytan. Dessa orsakade dem en för tidig död och skar ner
deras livslängd till bråkdelen av det normala. På vår egen
våglängd står vi över dessa speciella strålningar. Vi är
utsatta för vissa svagt skadliga utstrålningar, som kraftigt
tilltagit i styrka genom era atomexplosioner, men vi har
möjlighet att delvis oskadliggöra dem. Dessa radioaktiva
utflöden är den huvudsakliga orsaken till er korta livslängd.
De angriper ben och vävnader med växande effekt. Sedan de
nått en viss koncentration, vägrar de olika organen i kroppen
att fungera på normalt sätt, och ni blir slutligen "gamla".
Om era vetenskapsmän
undersökte ett nyfött barn skulle de finna, att det inte finns
någon radioaktivitet att registrera. Moderns kropp filtrerar
bort all utstrålning. När en person blir äldre ökar denna
radioaktivitet konstant. Vissa personer är bättre rustade att
uthärda denna process än andra. De som ser äldre eller yngre
ut än vad de är, skulle visa motsvarande skillnader i sin
radioaktivitet. Genom att borra sig djupt ner i jorden kunde de
äldsta raserna undvika mycket av denna skadliga påverkan. Det
tjocka jordlagret tjänade som filter.
Den
undre världen
På
ett visst djup finns en "ljuszon". Här omvandlas en
del av de energiflöden som inte blivit omvandlade i er
stratosfär, till ljus under påverkan av vissa element i
jorden. Det var i denna zon av ständigt milt ljus som de
äldsta byggde sina hem. De gjorde detta genom att sönderdela
och upplösa materialet i det utrymme de behövde och packade in
dess energi i väggar och tak och sålunda bilda en invändig
beklädnad av mycket tätt och starkt material. Slutligen växte
det fram en vittgrenad undre värld, som sträckte sig under
både land och hav, och vars totala areal var mycket större än
den värld som fanns på ytan.
De gamle betraktade sina grotthem som mycket otrivsamma trots
att de var stora och fulländade. De var inte fullständigt
skyddade mot radioaktiva utstrålningar och led följaktligen av
många sjukdomar som dittills varit okända för dem. De kände
sig instängda och längtade till sina egna hem där de kunde
leva på ytan. Så snart de ansåg adamssönerna tillräckligt
utvecklade för att inte längre behöva noggrann och
fortlöpande övervakning, begav sig de gamle till sina egna
hem.
Begreppet
djävul
Ett
fåtal valde att stanna kvar. De andra betraktade dem som
dåraktiga men gav dem rätt att stanna om de så önskade. När
dessa få som stannade kvar, var befriade från huvudgruppens
restriktiva inflytande, degenererade de och började föra ner
mindre goda individer ur adamfolken för att roa sig i orgier.
De andra folken på ytan, som de satts att leda och beskydda,
blev ofta pinade och torterade. Bland adamssönerna växlade
begreppet "underjorden" från en plats för gudar till
en plats för djävulen.
Sedan alla andra medel att få dem under kontroll slagit slint,
sändes styrkor att ändra på förhållandena. En del av
"de onda gudarna" flyttades till andra platser för
behandling, andra placerades bakom lås och bom för resten av
deras liv. Ingångarna till underjorden förseglades. Sedan dess
har små grupper på varierande moralisk nivå funnit väg ner i
underjorden genom av en händelse icke tillslutna ingångar.
Mycket finns kvar ännu av det forna systemet av grottor och
små grupper lever fortfarande där.
Richard
S. Shavers
Richard
S. Shavers skrifter, som ställde till med något av en
sensation i ockulta kretsar härom året, beskriver många av
huvuddragen hos dessa grottor. Liksom alla diktade referat
måste de dock läsas med en viss urskiljning. Mycket har
förvrängts genom att ovanliga och tillfälliga händelser
framställts som typiska. En del helt påhittade detaljer har
lagts till. Författaren kan inte klandras helt för dessa
förhållanden. I avsikt att göra en bok säljbar måste man
inrikta sig på massans intellektuella och moraliska nivå, som
tyvärr inte är hög. Det sexuella är högintressant för ert
folk, varför denna krok agnades på sensationellast möjliga
sätt. Om någon skulle ta dessa historier på allvar, skulle
han få den uppfattningen att våra förfäder verkligen var en
omoralisk och utsvävande samling!
Skräck är ett annat ämne, som har stort intresse hos läsarna,
varför "monstren" överbetonades starkt. Det finns
ett litet fåtal i de gamles övergivna grotthem, som skulle
kunna klassificeras så, men deras inflytande är betydelselöst.
Det onda de gör er är som en droppe i havet jämfört med det
onda ni gör varandra.
Det onda, som hemsöker er värld, är inte i någon betydande
utsträckning beroende av något som helst allvarligt osynligt
inflytande. Det beror i första hand på er egen dekadans och
degenaration. Det följer det gamla kända mönstret för det
allmänna förfall av den intellektuella och moraliska nivån
som bildat inledningen till den sista epoken i alla tidigare
civilisationer. Det är det obönhörliga slutet för varje
samhällsskick som söker bygga upp en herrefolksras på
bröders elände och lidande.
Den gamla
ordningen
Ert
mycket prisade "levnadssätt" är dömt till en
långvarig och plågsam död och ligger redan nu i
dödsryckningarna. Jag skulle vara ohederlig om jag, för att
undvika att förolämpa er, hycklade något annat. Mönstret
kunde ändras om era myndigheter och prästerskap var kloka.
Vi har omsorgsfullt pejlat
in deras innersta tankar för att finna ut om någon kommit på
det klara med hur det problem i grunden var beskaffat, som de
ställdes inför - för att finna ut om någon kanske skulle
vara modig nog att visa vägen ut ur problemet.
Med ett fåtal mycket
inspirerande undantag har vi inte funnit vad vi sökt. I
stället har vi funnit ett hårdnackat beslut att hålla fast
vid, stärka och försvara den gamla ordningen, med allt dess
onda och skoningslösa tillintetgörande av var och en som
försöker ändra den i någon som helst detalj.
Några
talar allvarligt om större rättvisa och frihet men omintetgör
sina egna drömmar genom försök att bygga dem på de
fallfärdiga fundamenten för den sjuka samhällsbyggnaden. Men
den rätta vägen är inte heller kommunisternas väg. En del av
deras mål är höga och många har vigt sitt liv åt uppgiften
att nå dem. Men de ger sig på den omöjliga uppgiften att
uppnå goda resultat genom onda och ovärdiga medel. Frukten kan
aldrig bli bättre än plantan. Dessa påståenden är inga
profetior i ordets mystiska betydelse. De är snarare
redogörelse för hur vissa oundvikliga naturlagar verkar och en
analys av vissa existerande mönster och tendenser.
Resultaten är inte nödvändigtvis oundvikliga. Genom att
handla i samstämmighet med naturlagarna kunde mönstret ändras.
I ärlighetens namn måste jag säga att det för närvarande
inte finns några tecken på att det kommer att ändras. Trots
att många från mitt folk, på varje sätt som det är oss
tillåtet att ingripa, försöker influera ert folks tankesätt
så att ni måtte ändra er nuvarande kurs.
fortsettes på nedlastbart worddoc.
170kb -det hele samlet der
