Finsk støver

Hjemland: Finland
Skulderhøyde: hannhund 55 - 61 cm, tispe 52 - 58 cm
Finsk støver har en broket bakgrunn. Rasen ble grunnlagt på svensk støver
(senere hamiltonstøver), russisk kostromstøver, foxhund, harrier, kerry
beagle og schweizerstøver. I 1893 ble initiativet tatt til å skape en
homogen rase ved hjelp av planlagt avlsarbeid. I 1932 ble den første
standarden for finsk støver presentert, og den ble da fastsatt. I våre
dager er finsk støver en homogen rase, som brukes til jakt på hare og rev.
I sitt hjemland er den meget tallrik, og den fins også i Norge og særlig i
Sverige. Noen internasjonal utbredelse har rasen likevel ikke.
Finsk støver er en mellomstor, tydelig rektangulær, trefarget hund, kraftig
men ikke tung. Den er rolig, energisk og vennlig.
Hode: jevnbredt sett forfra, hvelvet skalle, tydelig markerte
øyenbrynsbuer, noe hvelvet panne, svakt markert stopp. Langstrakt
snuteparti, som utgjør halvparten av hele hodets lengde. Rett neserygg,
parallell med skallens overlinje, markert nakkeknøl, sort nesebrusk, tynne
lepper.
Øyne: mørke med rolig blikk
Ører: lange, ansatt slik at forkanten ligger inntil hodet.
Bitt: saksebitt
Hals: middels lang, rett, tørr.
Kropp: middels lang rygg, muskuløs, kort og kraftig, med svakt hvelvet lend
og kraftig, lett hvelvet, noe hellende kryss. Rommelig brystkasse, dyp og
med godt hvelvede ribben. Markert forbryst. Svakt opptrukket buklinje.
Ben: kraftfullt, velvinklet forparti, rette, senete forben med god
benstamme. Bare liten vinkel mot mellomhånden. Moderat vinklede bakben,
brede og muskuløse lår. For- og bakben parallelle.
Poter: ganske høye, fjærende, med godt sluttede tær som peker rett
fremover. Elastiske tredeputer med godt hårlag på sidene.
Hale: kraftig, jevnt avsmalnende, skal nå til hasespissen. Bæres hengende
eller i høyde med rygglinjen.
Bevegelser: lette, elastiske, markvinnende.
Pels: middels lang, tilliggende, rett, tett, noe stri.
Farge: trefarget. Sort sadel, varmt rødbrun farge på hode, ører, kroppens
underside, skuldre, lår, og ben. Hvitt bliss ønskelig. Hvite tegninger
vanlige på hode, hals, bryst, nedre del av bena og halespissen.

Hamiltonstøver

Ursprungsland/hemland: Sverige.
Användningsområde: Hamiltonstövaren är en skalldrivande
hund som användes vid jakt på hare och räv.
Den jagar som ensamhund och skall vara rådjursren FCI-klassifikation:
Grupp 6 sektion 1:2
Bakgrund. Hundar av stövarras har funnits i landet sedan 1500-talet.
Jakten var fram till 1789 ett privilegium för adel och kungahus.
Först i slutet av 1700-talet fick allmogen jakträtt.
Stövarstammar hållna av adeln kom då att spridas i vidare kretsar.
Hamiltonstövaren har en brokig bakgrund, där hundar från
Sydtyskland och Schweiz ingår. Även engelska foxhounds och
harrier ingår. Vid utställningen i Stockholm år 1886 visades
189 hundar av stövarras, bl a Pang och Stella,
som ägdes av A. P. Hamilton.
Dessa hundar anses vara ursprunget till dagens hamiltonstövare
eller, som den först kallades, svensk stövare.
1921 fick den namnet hamiltonstövare, för att hedra minnet av
SKK:s förste ordförande A. P. Hamilton.
Hamiltonstövaren betraktas som svensk nationalras.
Helhetsintryck. Hamiltonstövaren skall vara trefärgad,
rektangulär, proportionerligt byggd utan att vara tung.
Den skall ge intryck av utpräglad kraft och uthållighet.
Könsprägeln skall vara tydlig.
Uppförande och karaktär. Hamiltonstövaren skall vara en
vänlig hund med lugnt temperament.
Huvud. Huvudet skall vara långsträckt med lätt välvd och
måttligt bred hjässa. Stop: Stopet skall vara tydligt men ej
överdrivet markerat. Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart,
väl utvecklad och med vida näsborrar.
Nosparti: Nosryggen skall vara rak och parallell med hjässlinjen.
Nosen skall vara kraftig, ovanifrån och från sidan sett i det
närmaste jämnbred.
Nospartiet skall vara långt. Avståndet från nosspetsen till den
inre ögonvrån bör vara lika långt som avståndet från
ögonvrån till nackknölen.
Läppar: Överläppen skall vara tunn, åtliggande och vackert
avrundad samt något överhängande.
Hanhund skall ha mera läpp än tik.
Käkar/tänder: Saxbett. Tänderna skall vara kraftiga och väl utvecklade.
Kinder: Kinderna skall vara flata.
Ögon: Ögonen skall var mörkbruna med lugnt uttryck.
Öron: Öronen skall vara något kortare än avståndet från
öronfästets främre kant till hälften av nosryggen.
De skall vara ansatta så, att de vid lystring kan höjas till hjässans plan.
Öronen skall vara mjuka och dess främre kant följa kinden med slätt fall.
Hals Halsen skall vara lång, kraftig och vackert övergå i kroppen.
Hanhunden bör ha en markerad halsböjning.
Halshuden skall smidigt och tätt följa underlaget.
Kropp. Manke: Manken skall vara väl markerad.
Rygg: Ryggen skall vara stark och plan.
Ländparti: Länden skall vara muskulös och svagt välvd.
Kors: Det svagt sluttande korset skall vara långt och brett.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara väl utvecklad, nå ner till armbågen,
vara lång och med svagt välvda revben.
Underlinje: Buklinjen skall vara obetydligt uppdragen.
Svans: Svansen skall vara ansatt i rak förlängning av
rygglinjen och nå till hasen.
Den bör vara kraftig vid roten och smalna av mot spetsen
samt bäras rak eller svagt sabelformad.
När hunden rör sig skall svansen helst ej bäras över rygglinjen.
Framställ Frambenen skall framifrån sett vara raka och parallella.
Benstommen skall vara kraftig och i harmoni med hundens helhet.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara muskulösa med långa och
väl tillbakalagda skulderblad, vilka skall sluta väl intill bröstkorgen.
Överarm: Överarmen skall vara lång och väl vinklad mot skulderbladet.
Armbåge: Armbågarna skall slutna väl an mot bröstkorgen
och skall inte synas under bröstlinjen.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara fjädrande och endast
svagt vinklad mot underarmen.
Tassar: Tassarna skall vara ovala med väl välvda och slutna tår.
Bakställ. Bakbenen skall bakifrån sett vara raka och parallella.
Lår: Låren skall vara breda och muskulösa.
Knäled: Knälederna skall vara väl vinklade.
Has: Haslederna skall vara väl vinklade.
Mellanfot: Mellanfoten skall vara kort och torr med
lodrätt ställning i stillastående.
Tassar: Baktassar se framtassar. Sporrar ej önskvärda.
Rörelser. Rörelserna skall vara parallella och kraftfulla med god steglängd.
Päls. Pälsstruktur: Pälsen skall bestå av grovt och tätt åtliggande hår,
som inte får vara för kort. På huvudet och öronen samt på
benens framsidor skall håret vara kort och glatt.
På lårens baksidor och under svansen får håren vara längre.
Färg: Hamiltonstövaren skall vara trefärgad.
Manteln, halsens översida och svansens översida skall vara svart.
Huvud, öron, kroppens underdel, bogar, lår och svansens
undersida skall vara bruna. Färgen kan variera från gulbrun
till varmt rödbrun. Vita tecken förekommer som bläs,
på halsens under- och översida, på bringan och på benens
nedre del och tassarna samt på svansspetsen.
Storlek/vikt Mankhöjd: Idealhöjd Tillåten variation.
Hanhund 57 cm 53-61 cm Tik 53 cm 49-57 cm
Fel. Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande till graden av avvikelse. - Ljusa ögon -
Bristande könsprägel - Brett huvud, kort eller snipigt
nosparti, kraftigt markerade kinder, framträdande
nackknöl, konkav nosrygg - Över-, under- eller tångbett -
Kort, brant kors, som medför att hunden rör sig
underställt och med uppbruten svans - Mjuk rygg,
skulderbladens spetsar skjuter upp över
mankkotornas taggutskott - Svagt markerad
mantel med rikliga inslag av bruna hår, eller att
den svarta mantel går ner på bröstets nederdel och
på bogar och lår - För stora eller felplacerade vita
tecken - Tvåfärgad (gul-vit, svart-vit, brunsvart) eller
mycket övertecknad i någon färg.
Diskkvalificerande fel. -Otillgänglig -Mankhöjd, som
över- eller underskrider tillåten variation med mer än 1 cm.
-Kraftigt över- eller underbett.
Testiklar. Hos hanhundar måste båda testiklarna vara
fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Dunker

Opprinnelsesland: Norge Hjemland: Norge
Helhetsinntrykk Middels stor, tydelig rektangulær, sterkt bygget,
men må ikke virke tung. Den skal gi inntrykk av utholdenhet.
Hode:edelt med god lengde, parallelle linjer; ikke kileformet.
Skal ikke bæres høyt. Tørt og
Skalle:nakkeknøl.
Særlig hos hannhunder kan skallen tillates noe Svakt velvet,
tydelig kraftig, dersom snutepartiet er så langt og velutviklet
at hodet ikke mister sine parallelle linjer. stopp:
Tydelig, men ikke dyp eller skarp.
Ansiktsregion: Nesebrusk: Sort. Vide nesebor. kort, med
skvær avslutning. Rett, jevn bred neserygg.
Snuteparti: Heller langt enn
Kjever/tenner:tannsett.
Kinn: Tørre uten utstående kinnben.
Øyne: Saksebitt. Komplett Mørke, virker runde.
Forholdsvis store, men ikke utstående.
Klare med rolig, alvorlig blikk, uttrykksfulle.
Stramme øyelokk. Glassøyne tillatt på droplete (harlekinfargede)
hunder.
Ører:enn høyt. Myke, middels brede,
avsmalnende nedover Middels høyt ansatt,
heller lavt og avrundet nedentil. Flate uten folder,
slutter godt til hodet og så lange at de rekker til midt
på snuten når de trekkes fremover.
Forholdsvis lang, uten nevneverdig løs halshud.
Forlemmer:Solide, tørre og senete forben.
Skulder: Lang, muskuløs og
Helhetsinntrykk: skråstilt. Ligger godt inntil brystkassen.
Liten avstand mellom skulderbladtoppene.
Godt vinklet skulder og albueledd.
Underarm: Rett.
Mellomhånd: Svak skråstilt. Poter: Velvede og godt sluttede
med godt hårlag mellom tærne. Faste tredeputer.
Skal peke rett fremover.
Kropp:Rygg: Rett, fast, ikke for lang.
Lend: Bred og muskuløs, ikke
Overlinje: Stram. karpellend. svakt hellende, ikke for kort.
Bryst: Rommelig brystkasse
Kryss: Muskuløst, med godt velvede ribben. De bakerste ribben
spesielt godt utviklet så brystet virker langt.
Brystdybden omtrent halve mankehøyden.
Underlinje/buk: Lite oppptrukket. Ansatt i forlengelse av overlinjen.
Tykk ved roten og smalere mot spissen,
den skal være rett og bæres i svak bue oppover.
Rekker til haseleddet eller litt nedenfor.
Baklemmer: Helhetsinntrvkk:ikke understilt eller kuhaset.
Lår: Brede. Godt vinklet. Står parallelt,
Knær:tørre og brede.
Mellomfot: Kort, bred. God vinkling.
Underlår: Brede. Haser Lave, Poter: Velvede og godt sluttede,
godt hårlag mellom tærne. Faste tredeputer. Skal peke rett fremover.
Sporer bør fjernes.jordvinnende. Parallell bak. Ikke understilt
Bevegelser: Frie og eller kuhaset. ikke for kort.
Pels:Hårlag: Rett, stritt, tett og godt, kan Iårenes bakside og
halens underside ha litt kraftigere behåring.
Farge: Sort eller droplet (harlekin-farget) med blakke eller hvite tegninger.
Varm brunfarge og overveiende sort farge som går fra snuten og
til nedenfor haseleddet med såkalt sort maske(ildflekker over øynene)
er mindre ønskelig. Overtegnet hvit der den hvite fargen går ut
på skuldrene og på undersiden av buken og på bena (sokker)
godtas som riktig tegning.
Størrelse og vekt: Mankehøyde:Idealhøyde 53 cm Tisper: 47-53 cm.
Idealhøyde 50 Hannhunder: 50-55 cm. cm.
Feil: Ethvert avvik fra foregående punkter skal betraktes som feil.
Hvor alvorlig feilen er, skal graderes etter hvor stort avviket er i
relasjon til rasebeskrivelsen. Farge:
Går den hvite fargen opp i sadelen på sort/blakke hunder
eller hvite felter i den sammenhengende droplete fargen,
må premiegraden bli av lavere valør etter graden av hvitt.
Diskvalifiserende feil: Aggressiv. Dominerende hvitt (50% eller mer).
OBS Hannhunder skal ha to normalt utviklede testilder på normal plass.