Klarsyn från 70-

Klarsyn från 70-talet:

Knarkfascism

Smussel och fördomar

     Det pågår en form av kraftmätning mellan "hökar" och "duvor", .....dvs företrädare   av en   hård   reaktionär uppfattning   contra en
     liberalare. Den debatten angår i hög grad alla unga människor,
     just därför att de är huvudpersoner i den frågan. Utbudet av
     illegal narkotika riktar sig uteslutande till unga människor.

     Trots detta visar de makthavande ett totalt förakt för de olika
     åsikter och meningar som framförs av ungdomar. Speciellt gäller
     detta   om   en    (miss)brukare   av   narkotika   uttalar   sig.

     Allt sådant sopar makthavarna under mattan med beskedet att en
     narkoman/missbrukare   endast går   in   för att   "lura", föra
     vederbörande bakom ljuset etc. En skrift som prof. Gunne har gett
     ut med råd till blivande läkare, beskriver olika slags beteende av
     patienter, alla i akt och mening att lura läkaren. Detta är rent
     nonsens och tillsammans med andra fördomar bildar detta ett
     försvar för läkarens misslyckande. Det är lätt att ruska på
     huvudet och tänka att patienten bara ljuger och så har några till
     blivit utan den hjälp som läkaren kunnat ge.

     Mest betecknande för makthavarnas agerande i denna fråga är den
     totala bristen på realism. Vetenskapen ljuger på order etc. Vi kan
     ta frågan om cannabis förmenta farlighet. I tidningsartiklar
     skräms ungdomar med lögner om haschens verkningar. Verkligheten
     visar sig vara en annan. Vem tror nästa gång på varningen om
     heroin.

     Osaklig debatt

     Den debatt som tog fart under 60-talets mitt i samband med
     TV-programmen om Dr Åströms verksamhet var på många sätt osaklig
     och full av personliga aggressioner men det talades i alla fall om
     problemen. Idag råder tystnad. En generad tystnad måhända. Vi har
     utan protester sett socialläkaren Bejerot utnämna sig själv till
     landets (senare Nordens) expert på narkomani. Med hjälp av gratis
     utdelning av   Bejerots böcker   till sjukhuspersonal, läkare,
     socialfolk har han indoktrinerat hela vårdsektorn. Följderna av
     denna mörkläggning kan vi idag se runt omkring oss på varje större
     ort i hela Sverige.

     Bejerots koncentrationsläger

     Dr Bejerot utnyttjade missgrepp från socialstyrelsens sida ifråga
     om   den Åströmska   förskrivningsperioden på   ett synnerligen
     osmakligt sätt. Väl vetande om att det inte finns något som kan
     kallas "beprövad erfarenhet" inom narkomanvården utdömde han den
     Åströmska experimentverksamheten på den grunden. Därefter har han
     presenterat en lång rad kända fakta på ett tendensiöst sätt i akt
     och   mening   att   utmåla   alla nytänkare   som   fullständiga
     folkförstörare. De förslag som Bejerot själv bidragit med som
     alternativ inom narkomanvården följer de metoder som misslyckats
     över hela världen. Dvs. straff och åter straff. Han spekulerade i
     tankar om att uppsätta läger på öde öar och i övre Norrland. Där
     skulle då missbrukare få leva sina liv.

     Mönstret är bekant från Nazityskland och Stalins deporteringar
     till Sibirien. Ingen sunt tänkande makthavare skulle försöka driva
     igenom ett sådant system och de vet Dr Bejerot mycket väl. Så ett
     sådant   förslag innebär   då   ingen risk   för honom   själv.

     Följderna av den Bejerotska verksamheten har kanske förstört
     Sverige chanser   att ta itu med   narkotikaproblemet på ett
     realistiskt och fördomsfritt sätt. Istället har debatten kvävts
     totalt. Sveriges Radios medarbetare är förbjudna att beröra
     knarkproblemet, liksom många journalister, på annat sätt än den
     officiella polisversionen.

     Den förljugna bilden

     Vi har fått oss   till livs den gamla förljugna bilden av
     hänsynslösa langare säljande giftet till vansinniga knarkare.
     Myten om   knarket och dess offer   har följt den beprövade
     amerikanska hetskampanjen.   En skärpt   lagstiftning har gett
     domstolarna rätten att döma vanliga missbrukare som samvetslösa
     langare till straff uppåt tre/fyra års fängelse. I domen ingår
     utbildning till fullfjädrad gangster. Socialstyrelsen tubbas till
     att skrämma de läkare som försöker ta sig an missbrukare som
     patienter. Speciellt i de fall där s.k. legal förskrivning sker på
     humana   grunder misstänkliggörs läkarens   motivationer. Trots
     uppenbart lyckade resultat föredrar socialstyrelsen att skicka ut
     missbrukare på den illegala marknaden.

     Insnöad politik
     Det förblir ett mysterium varför Sverige har satsat enorma summor ...på vårdmodeller som redan har prövats utomlands med negativa
     resultat. Har inte den amerikanska polisen kunnar få bukt med den
     illegala marknaden, är det löjligt att tro den svenska om den
     bedriften. Det finns egentligen inget försvar för en sådan
     utomordentligt   insnöad    politik   som    Sverige   har   fört.

     Det måste stå klart   för alla klart tänkande personer att
     narkotikaproblemen endast förvärras när narkomanen behandlas .....som en pestsmittad, för evigt hänvisad till en illegal marknad, där
     kriminaliteten blir ett måste för alla inblandade. Att medvetet
     göra om ett social-medicinskt problem till ett kriminellt, kan
     inte vara rätta sättet. Och det otroliga är att de flesta vet det,
     men föredrar att tiga.

     Sanningen är att narkomanproblemen aldrig kommer att försvinna.
     Därför måste Sverige tänka om innan det blir för sent. Varför inte
     börja fundera över varför London endast fått 7000
     heroinmissbrukare under samma tidsrymd som New York fått .....45000.
     Det finns faktiskt ett svar på den frågan. Den som vill veta det
     skall dock inte fråga Dr Bejerot. Han har aldrig suttit inne med
     facit.

     Snetända sossar

     Den vanligaste invändningen mot s.k. legal förskrivning, är att
     man "konserverar" missbruket. Det är nonsens. Det är ganska klart
     att det måste vara svårare att sluta ett missbruk om man lämnat
     det sociala mönstret bakom sig och helt ägnar sig åt kriminell
     aktivitet för att kunna betala de skyhöga svenska priserna.
     Ångesten inför sitt liv kan bara botas med mer narkotika.

     Även om några blev missbrukare på livstid vore det fördelaktigare
     med legal förskrivning, än att riskera tusentals liv genom den
     politiken som förs nu, som innebär att man litar till de "fria
     marknadskrafterna". Den politiken är dessutom märklig i ett
     samhälle som kallar sig socialdemokratiskt.

     Man vi får väl åse samma utveckling på opiatsidan som vi sett när
     det gäller centralstimulantia. Med benägen hjälp från Dr Bejerot
     och narkotikapolisen.

     Huvudbladet nr 2, 1971