Johan röker cannabis Fredrik Quist: Glasklart budskap
 
Av Fredrik Quist, - Corren.se - 1/8 2001
 
De flesta skulle nog kalla honom för knarkare. Själv anser han inte att han är beroende av cannabis, trots att han röker två gånger i veckan.
 

Möt Johan som pluggar på universitetet i Linköping och fruktar att polisen ska använda tvångsmedel mot honom:

Det var vår, solen sken och himlen förmörkades bara av några enstaka moln. Det var en helt vanlig aprildag i Linköping. Johan, en ung man i 20-års-åldern som egentligen heter något annat, och hans vän låg i gräset och njöt. De hade bestämt sig för att röka cannabis. För Johan var det första gången.
- Min kompis sa att molnen skulle bli väldigt vackra när drogen började verka. Han fick rätt. Vi rökte två handrullade cigaretter med marijuana i. Jag låg i gräset och tittade på molnen. Jag såg skepp, segelbåtar och rep och mådde bra.
 
Det har gått mer än ett år sedan den där vårdagen då Johan rökte cannabis för första gången. Upplevelsen var inte överväldigande, men behaglig.
 
- Det var som att se en ny, bra film. Jag gillade det.
 
Johan växte upp i ett medelklasshem i Linköping. I skolan hade han det lätt för sig. Han behövde inte plugga särskilt hårt. Droger kom han inte i kontakt med förrän under gymnasietiden. Men då var det bara alkohol i mindre mängder.
 
- Knark existerade inte på gymnasiet. Ingen använde det. Ingen pratade om det. Det hände att jag drack lite folköl. Men inte mer än någon annan. Jag tog avstånd från narkotika.
Som de flesta svenska skolelever fick Johan information om narkotika i skolan.
 
- Det kom någon som hade suttit i fängelse och som knarkat hela sitt liv. Jag glömde det samma dag. Det var inget som berörde mig för jag hade ju inte tänkt att börja med droger.
 
Johan började läsa på Linköping universitet direkt efter gymnasiet. Nu läser han på ett av de mer krävande programmen. Han har tagit sina poäng och säger att han trivs med livet.
 
- Jag befinner mig precis där jag vill befinna mig just nu. Det enda jag saknar är en schysst bil.
 
På nätet träffade han kort efter att han började på universitetet en person som skulle få stor betydelse.
De hade gemensam bakgrund och var intresserade av samma musik och böcker.
 
- Vi brukade träffas och prata om filosofi och psykologi. Jag lånade hans böcker och jag tyckte att de hjälpte mig. Det var han som bjöd mig på cannabis första gången.
 
Efter den första kontakten med narkotika började Johan att skaffa sig information. Han läste om hur andra hade upplevt drogrus och plöjde vetenskapliga studier om narkotikans effekter.
 
- Det finns litteratur i mängder. Nätet är en väldigt bra källa. Där hittar man "trip reports", beskrivningar av hur människor upplevt drogrus. Jag testar aldrig en ny substans utan att först ha läst på. Jag vill veta hur en ny drog kommer att påverka mig.
Förutom cannabis har Johan vid enstaka tillfällen prövat
ecstasy, hallucinogena svampar och LSD. Substanser som alla är olagliga i Sverige.
 
- Jag är bara ute efter den tankemässiga delen, substanser som påverkar mina sinnesintryck. Amfetamin och andra centralstimulerande medel intresserar mig inte. Om jag vill vara pigg ser jag till att sova,
motionera och äta bra.
 
Droger som LSD är - det medger Johan - inte ofarliga. Enligt Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, kan psykoser utlösas av LSD - psykoser som kan åtföljas av svåra depressioner med självmordsrisk som följd.
 
- Människor har råkat illa ut. Det är kraftfulla substanser. Att ta LSD är som att bli manglad av en psykolog i fem timmar. Drogen får en att ifrågasätta allt. Alla referensramar löses upp. Jag tar bara den typen av droger i trygga miljöer tillsammans med människor som jag känner väl.
Johan röker cannabis ungefär två gånger i veckan. Oftast i samband med helger. Han anser inte att han är beroende, men medger att det har blivit en vana att röka. Han känner mellan 30 och 40 studenter som använder drogen.
 
- Oftast röker vi hemma i någons vardagsrum. Jag har aldrig rökt på lokal. Cannabis gör mig behaglig till mods och får mig att reflektera.
Johan vill att cannabis ska legaliseras och han räknar med att så ska ske i Sverige inom de närmaste 15 åren.
 
- Det finns alltid en risk för att polisen ska gripa mig för ringa narkotikabrott. Jag är ganska öppen om mitt bruk så jag räknar nästan med att polisen ska använda tvångsmedel och testa mig någon gång.
Vid ett tillfälle trodde Johan att polisen skulle ta med honom till polisstationen för ett urinprov. Två uniformerade poliser bar ut en kille som de uppfattade som drogpåverkad. Johan lät de vara.
 
- Jag kände mig stressad och tyckte synd om killen. Jag kände mig kränkt när en polisman stirrade in i mina ögon för att leta efter tecken på att jag hade rökt.
Den cannabis som Johan och hans bekanta röker är, som han säger, lokalt producerad.
 
- Det är vanligare än man tror. Det är fullt möjligt att odla drogen på våra breddgrader. Jag vill inte stödja organiserad brottslighet så därför köper jag inte av någon som jag inte känner.
Enligt Johan är det en myt att ungdomar köper droger av okända personer vid något gatuhörn.
 
- Det står inte en kille på stan som heter Leffe med en väska som innehåller ett helt apotek. Det hela sköts diskret.
Johan fruktar inte att han ska skadas av sitt rökande. Han är övertygad om att cannabis är en ofarlig drog för honom.
 
- Jag tycker att man ska skilja på bruk och missbruk. Jag är inte beroende och har provat att göra uppehåll utan problem. Cannabis kommer inte att förkorta mitt liv.
Johan menar att ungdomars attityd till droger har förändrats under de senaste åren. Till stor del tror han att det beror på influenser från populärkulturen.
 
- Det räcker med att lyssna på radio. På radion spelar de en låt som handlar om knark en gång i timmen.
Han menar också att myndigheters information om droger har fått motsatt effekt.
- Ungar är inte dumma i huvudet. Om någon påstår att det växer ut hår i munnen på den som snusar så fattar alla att det är en lögn.
 
Samhället borde ta hand om dem som använder tunga droger och hamnar snett.
freddiefreak