Någonting har hänt. Det är uppenbart.

När jag gick i grundskolan och gymnasiet under 80- och början av 90-talet var knark tabu. Det var fullständigt otänkbart att någon ens skulle viska om att de ville testa cannabis eller någon annan narkotikaklassad drog. Ingen jag kände hade prövat.

Kanske var det de så kallade ANT-dagarna (ANT stod för alkohol, narkotika och tobak) som avskräckte. Kanske var det tidsandan som var allmänt drogfientlig.

Många i min generation minns säkert annonskampanjen som visade en ung kvinna i olika stadier av förfall. På den första bilden var hon en frisk, blond skönhet med hela livet framför sig. På den sista bilden hade hon förvandlats till en utslagen pundare med dödsmärkt ansikte. Budskapet var enkelt. Den som började med knark slutade som ett lik. Glasklart.

Men någonting har, som sagt, hänt.

Jag vet inte om skolorna har avskaffat ANT-dagarna. Kanske gick informationen -- som den man i 20-årsåldern som intervjuas i en artikel här intill säger -- till överdrift och fick motsatt effekt.

För vad är det egentligen som händer när den information som dagens ungdomar får av myndigheter och organisationer konfronteras med deras egen verklighet? Vad händer när skolornas budskap krockar med populärkulturens?

Varje år reser tusentals svenska ungdomar utomlands. De tågluffar, åker på språkresor eller tar tillfälliga jobb. Många reser till länder med en liberal inställning till droger. Svenska ungdomar bor hos familjer där vuxna kopplar av med en joint på fredagskvällen. Svenska ungdomar går på klubbar i London och dansar med ungdomar höga på ecstasy. Svenska ungdomar sitter på kaféer i Amsterdam och erbjuds fullt lagligt att köpa hasch. - Vad händer när svenska ungdomar möter generationskamrater i andra länder som inte alls balanserar på dödens rand och som säger att det är okej att röka marijuana? Risken är att ungdomarna uppfattar att de har blivit lurade. De kanske tror att de har blivit förda bakom ljuset av välmenande myndigheter.

Kanske förtränger ungdomarna att drogerna har en mörk baksida som kan få oerhörda personliga och sociala följder. Kanske glömmer de att missbrukare faktiskt dör på skitiga toaletter av överdoser.

Det är hög tid för en balanserad debatt och en nyanserad rapportering om droger.

Ingen torde förneka att många människor far fruktansvärt illa av att bruka droger som amfetamin, heroin och cannabis. Men ingen bör heller förneka att droger finns i vårt samhälle vare sig vi vill det eller inte. Uppenbarligen fyller drogerna en funktion. Somliga droger -- som till exempel alkohol och tobak -- är legala och har länge brukats i vår kultur. Andra är illegala och har först på senare år tagit sig in i landet på olika vägar.

I Sverige används begreppet knark om alla olagliga narkotiska preparat. Cannabis är knark, liksom heroin.

Kanske är det det diffusa och omfattande begreppet knark som gör det så svårt att föra en saklig diskussion. Kanske är det avsaknaden av gråtoner i debatten som gör frågan så infekterad. Varför använder många ungdomar i Linköping knark år 2001?

Det är åtminstone en fråga värd att försöka besvara.

För att undvika eventuella missförstånd: undertecknad förespråkar inte en legalisering av cannabis eller något annat narkotiskt preparat. Men det är bra om drogliberalernas argument blir synliga. Det är först då de går att bemöta.

FREDRIK QUIST